"Efter en viss ålder utvecklar du en sällsynt superkraft: förmågan att känna igen skitsnack på flera kilometers avstånd."

Gamla trän blommar inte äppelskrutt

Det finns en märklig idé om att livet har en topp någonstans i mitten för att sedan övergå till en långvarig ålderns höst. En domedag om att allt går utför. Det gnisslar i knäna, det knistrar i nacken, benen stelnar till, blodtrycket ökar och ryggen böjs. Men sanningen är att:
Det finns trösklar vid olika åldrar att stanna vid eller pusha sig igenom - med skavanker och nedstämda idéer - på kroppens eget villkor.

Grannen, äppelträd är ett gott exempel vi kan inspireras av. Äppelträdet som får stöd av en stock, en av grenarna har vissnat, rötterna har tappat kontakt med marken. Men inte helt och fullt. Den gren som lever blommar inte äppelskrutt utan slår ut sin blomsterdräkt precis på samma sätt som de andra träden.

Vi utvecklar nya lager, nya perspektiv och nya förmågor. Många upptäcker sidor av sig själva vid sextio som aldrig fick plats vid tjugo. En del hittar kärleken sent. Andra börjar måla, skriva, odla, resa eller starta företag. Livet fortsätter att bjuda in oss till nya kapitel så länge vi fortsätter att svara.

Varje ålder har sina årstider

Alla åldrar innehåller sina egna årstider.

Det finns vårar när nya idéer spirar.

Somrar när livet blommar ut.

Höstar när vi skördar erfarenheter.

Vintrar när något får vila innan nästa riktning visar sig.

En människa på sjuttio kan stå mitt i en vår. En människa på tjugofem kan befinna sig i en lång vinter. Ålder och livskraft följer inte samma kalender.
Sa ta na ma som vi mediterar över i kundaliniyogan.

Att hålla sig levande är en finess

Det som får människor att stelna är sällan antalet levda år. Ofta handlar det om att sluta vara nyfiken och ersätta trappor med hiss.

När vi slutar lära oss nytt.

När vi slutar leka.

När vi slutar bli förvånade.

När vi börjar upprepa gårdagen så många gånger att den till slut blir vår framtid.

När kroppen blir stel i någon led och alla andra leder få anpassa sig efter denna.

Livskraft handlar inte om att se ung ut. Den handlar om att fortsätta ha kontakt med det som får ögonen att glittra. Ett nytt intresse. Ett projekt. En dröm. Humorn, Rörelsen i kroppen. andetaget. Något som väcker den där känslan av att det fortfarande finns mer att upptäcka.

Häng inte upp dig på hösten

Livet vid en viss ålder behöver inte vara en lång väntsal där vi sitter och dinglar med stela ben i väntan på att falla av pinnen. Visst finns det dom som endast talar om sina krämpor och som använder energin till att ta sig till vårdcentralen, apotek och sjukhus. Men allt fler (som jag möter) har blivit modigare, friare och mer levande med åren. De har slutat försöka passa in i ålderdoms mallen och börjat använda sina erfarenheter och livslust som bränsle.

Utforska det som inte hanns med

Jag minns damen jag som 23 åring tyckte var aningen för gammal för att ta dykarcertifikat med mig i Australien, en mormor och farmor från USA som levde backpackarliv runt om i världen i två år. Stort tack till henne som vred till mitt ålderdomstänk.

När jag och mina vänner köpte peruker och gick runt med dessa på Karl Oscar dagarna reagerade de yngre med att ta foto på oss.

- Va kan man ha kul i er ålder, och ni har inte ens druckit?
-Japp, svarade vi till första kommentaren, nope till den andra.
Så delades kortet delat på instagram.

Hjärtat får inga rynkor.
Kreativiteten är en energi som lever inom oss alla.
Rörelsen är liv.
Vi andas så länge vi lever.